Utöver de KBT-varianter som i första hand rekommenderas för diagnoserna inom OCD-spektrumet finns ett antal andra KBT-inriktningar som också kan vara hjälpsamma. I grunden handlar samtliga varianter om att inte agera på orostankar, men vägen dit och förklaringsmodellerna kan passa olika personer olika bra. Här beskriver vi kort ett par andra KBT-behandlingar som kan vara värda att pröva om man upplever att man inte fått tillräckligt bra resultat av det som rekommenderas i första hand.

Acceptance and commitment therapy – ACT

ACT är en förkortning för Acceptance and Commitment therapy och uttalas som engelskans »act«, agera. Det är en terapiform som manar oss att ställa existentiella frågor om vad vi vill med våra liv – och att agera i enlighet med dessa värden. Smärta är en naturlig del av livet och inget som vi kan botas från, så i stället bör vi acceptera det vi inte kan förändra och försöka leva ett meningsfullt liv utan att hindras av smärta, ångest eller otillräcklighetskänslor.

Viktiga begrepp inom ACT

  • Man börjar med att formulera några grundläggande värden. Vad är viktigt i livet? Det kan handla om att umgås mycket med sina barn, att arbeta med något meningsfullt, att jobba så lite som möjligt eller att hjälpa andra att förändra sina liv.
  • Acceptans handlar om att tillåta upplevelser att vara närvarande, utan att aktivt försöka fly från, ändra eller kontrollera dem. Utifrån ACT är negativa tankar och känslor en del av livet och är inte farliga i sig själva. Det är undvikandet av jobbiga tankar och upplevelser som kan leda till ökad psykisk ohälsa.
  • Defusion syftar till att skapa en mer flexibel reaktion på våra tankar. Ofta upplever vi våra tankar som verkliga, eller som en realistisk bild av verkligheten. ACT vill få oss att se tankar som en av många alternativa tolkningar av verkligheten och vi kan välja om vi ska agera på dem eller inte. Ett sätt kan vara att pröva att stoppa in ”nu fick jag tanken att…” före sina orostankar. ”Nu fick jag tanken att jag kommer sprida smitta” eller ”Nu fick jag tanken att alla stirrar på min näsa” får en annan innebörd än ”Nu kommer jag sprida smitta” och ”Alla stirrar på min näsa”.
  • Medveten närvaro, mindfulness, är en viktig del av ACT. Det handlar om att vara helt och fullt i nuet, utan att värdera eller döma, bara notera och beskriva det som händer – både inom dig och runt omkring.
  • Exponering. Att steg för steg närma sig situationer man tidigare undvikt är centralt i all KBT, så även inom ACT. Det innebär att man försiktigt utsätter sig för situationer man fruktar, till exempel på grund av ångest eller smärta. Jobbar man enligt ACT är exponeringen kopplad till att göra saker som man värdesätter.
  • Målet för en ACT–terapi är att leva ett rikare liv samtidigt som man accepterar de svåra saker som oundvikligen är en del av att vara människa. Det kallas för att öka en persons psykologiska flexibilitet, att en människa kan bete sig i linje med sina värden, även när det innebär jobbiga tankar, ångest eller smärta.

Metakognitiv terapi

I metakognitiv terapi, MCT, arbetar man med att ändra tolkningen av sina orostankar. I denna terapiform skiljer man mellan tankemönster som ger upphov till oro och ältande och den bakomliggande oro som ger upphov till dessa tankemönster. Man riktar alltså uppmärksamheten mot själva sättet att bilda destruktiva tankemönster – förvrängt tänkande – inte mot de olika formerna av negativa tankemönster.

I MCT uppmärksammas hur repetitiva negativa tankeprocesser som oro, ältande och tvivel skapar emotionella problem som t.ex. ihållande ångest. Denna form av repetitivt negativt tänkande beskrivs i MCT med begreppet CAS (Coginitive Attentional Syndrome). Exempel på orostankar är ”Tänk om jag agerar på tvångstanken”, ”Tänk om jag orsakar skada” och exempel på ältande är ”Varför har jag de här tankarna”, ”Vad betyder det att jag har de här tankarna”, ”Jag minns exakt hur jag…”

Behandlingen går ut på att minska CAS och att modifiera dysfunktionella antaganden om tankar och tankeprocesser. Patienten ska lära sig att tankar och känslor är ofarliga inre händelser som kommer och går, och att oro och ältande är processer som går att kontrollera. Utifrån detta kan patienten minska sina tvångshandlingar/säkerhetsbeteenden. I behandlingen ingår resonemang kring tankemönster och olika övningar/tankeexpriment för att hitta nya sätt att förhålla sig till sina tankar.