Dermatillomani innebär ett överdrivet, och/eller ångestframkallande, plockande eller rivande på huden. Ofta gäller det upplevda ojämnheter eller skavanker i huden. Sår eller märken kan uppstå som följd. Liksom vid trichotillomani kan beteendet vara en upplevd ovana, som ett svar på ett inre ”sug”, eller fungera ångestlindrande. Andra river mer omedvetet.

Tillståndet uppstår oftast i ungdomen eller i ung vuxen ålder, men kan även uppkomma senare i livet. Besvären blir ofta värre vid olika former av stress. Det är ofta sammanknippade med stor skamkänsla hos den drabbade, och det kan ta många år innan man söker hjälp.

Behandlingen med störst bevisad effekt är en form av KBT-terapi som kallas Habit Reversal Training (HRT), där man försöker hitta alternativa beteenden till hudplockningen. Det finns också ett visst bevisläge för att vissa läkemedel, så som acetylcystein och neuroleptika, kan ha effekt.