Dermatillomani innebär ett överdrivet, och/eller ångestframkallande, plockande eller rivande på huden. Ofta gäller det upplevda ojämnheter eller skavanker i huden. Sår eller märken kan uppstå som följd. Liksom vid trichotillomani kan beteendet vara en upplevd ovana, som ett svar på ett inre ”sug”, eller fungera ångestlindrande.

Tillståndet uppstår oftast i ungdomen eller i ung vuxen ålder, men kan även uppkomma senare i livet. Besvären blir ofta värre vid olika former av stress. Det är ofta sammanknippade med stor skamkänsla hos den drabbade, och det kan ta många år innan man söker hjälp.

Behandlingen med störst bevisad effekt är en form av KBT-terapi som kallas Habit Reversal Training (HRT), där man försöker hitta alternativa beteenden till hudplockningen. Det finns också ett visst bevisläge för att vissa läkemedel, så som acetylcystein och neuroleptika, kan ha effekt.

Du kan läsa mer om diagnos och behandling här: Kunskapsblad_Dermatillomani

Under 2019 har elever på Röda Korsets folkhögskola gjort dokumentärfilmer om personer med diagnoser inom OCD-spektrumet. Här kan du se deras personporträtt av Emma som har dermatillomani.

Psykologen Mia Asplund har forskat kring behandling av trichotillomani och dermatillomani. I det här klippet kan du se den föreläsning Mia Asplund höll i ämnet för Göteborgsföreningen 2018.